För att se målningar, gå tillbaka till förstasidan och klicka på de små bilderna.
To look at paintings, go back to frontpage and click on the small images.

UTDRAG UR TEXTER OCH RECENSIONER/EXCERTES FROM TEXTES

Sydsvenskan/16 april 2009 av Carolina Söderholm. Aura Krognoshuset, Lund.

Det blir oväntat intressant när Kerro Holmberg går i närkamp med Kazimir Malevitjs liv, och förvandlar den abstrakta suprematismens fader till en klassisk rysk ikon. Här är den röda och svarta kvadraten, men också, och framför allt, fotografierna från hans liv. Vännerna, hustrun och dottern, begravningsprocessionen i suprematismens tecken, som både framhävs och försvinner in i Holmbergs eget måleri. Nyss avslutades hennes utställning på Krognoshuset i Lund men sviten "Hagiografia Kazimir Malevitj" lever kvar i en nyutkommen bok, vars sökande linjer och flimrande färgprakt rikt reflekterar konstens, minnets och fotografiets funktion.
_______________________

Konsten/7 april 2009 av Lena Karlsson. Aura Krognoshuset, Lund.

Att vara eller inte vara. Med det undantaget att måleriet tycks ha förmågan att dö och återuppstå om och om igen är det lätt att få intrycket att det lever under samma existensiella villkor som människan. Kerro Holmbergs utställning "Hagiografia Kazimir Malevitj" består av två delar. I källaren visas oljemålningar och på ovanvåningen hänger en svit nya teckningar målade med reservoarbläck och svart spritpenna. Teckningarna, som för övrigt är gjorda upp och ned, avbildar fotografier från böcker om Kazimir Malevitjs liv. Allt sedan 2002 har Kerro Holmberg varit sysselsatt med att måla denna ryska konstnärs biografi. Ordet "hagiografia" i titeln antyder att det handlar om den typ av idealiserande berättelser som omgärdade helgons liv. Referensen till det ryska ikonmåleriet finns där, även om föremålet för avbildandet inte är ett helgon utan en manlig konstnär med konsthistorisk ikonstatus. Fascinationen för konstnären inbegriper dock även hans familjemedlemmar, något som målningen av dottern i "Una Malevitj" vittnar om. Bortsett från att Kazimir Malevitjs berömda "Svart fyrkant" dyker upp här och var syns inte många spår av hans suprematism. I stället befinner sig Kerro Holmbergs måleri någonstans mellan det abstrakta och det föreställande. Oavsett om redskapet är en målarpensel eller en spritpenna återges scener ur Malevitjs liv på ett sätt som gör att både han och måleriet känns högst levande.
_______________________

Upsala Nya Tidning/18 oktober 2008 av Cristina Karlstam. Galleri Strömbom, Uppsala.

Kerro Holmberg är även hon poet, i ord såväl som i bild, men med en helt annan dialekt än Gustafsons. Nu visar Galleri Strömbom en tematiskt sammanhållen utställning av Holmbergs mycket formsäkra måleri. Den här gången är det porträtt av ryska kvinnliga avantgardister inom litteratur och konst som varit föremål för konstnärens intresse. /.../Ur den vita duken växer de kvinnliga poeternas porträtt fram; utan omgivande miljö blir de märkligt tidlösa. Som solitärer i egen kraft träder de fram och möter en sentida betraktare med öppen blick. En Varvara Stephanova, litauisk till börden, hustru till den betydligt mer namnkunnige Alexander Rodtjenko. Ett vackert porträtt av ett skyggt, halvt bortvänt ansikte, lite undanglidande, svåråtkomligt. En Elena Guro, liksom Kerro Holmberg både poet och konstnär. Holmberg placerar henne centralt i bilden. Här liksom i de övriga porträtten används färg och lätt amorf form som distanserande och samtidigt karaktäriserande markörer. Det här är kvinnor som genom Kerro Holmbergs måleri lyfts fram ur historiens glömska. En gång spelade de viktiga roller i den ryska kulturen: Nadesja Udaltsova som assistent till självaste Malevitj, Véra Pestel, en av konstnärerna i samme Malevitjs krets av suprematister. Och så, bland alla dessa personligheter, placerar Kerro Holmberg porträttet av Nastasia Filippovna, en fiktiv gestalt, hämtad från Dostojevskijs roman Idioten. Ett djärvt grepp som ger porträttgalleriet ytterligare dimensioner.
______________________

Hallandsposten/14 mars 2008 av Ingrid Larsson. Galleri Birgersson, Halmstad.

Galleri Birgersson visar måleri med stark närvarokänsla. Här för Kerro Holmberg oss med ut på en verklig resa i måleriets arkitektur. Det finns en klassisk grund för bilderna, med ett motiv i botten, alltid med mänsklig närvaro. Så sker något då färg och form börjar agera, och bildrummet ges en egen dynamik, fragmentariskt men samtidigt ändå sammanhållet. Bildernas måleriska kvaliteter bär på ett härligt upplyftande sätt. På Galleri Birgersson visar hon också en serie porträtt av kvinnliga ryska konstnärer, verksamma runt sekelskiftet 1900. En på sätt och vis unik period då dessa kvinnor fick gehör och innehade en naturlig position och status. Som förlaga till porträtten har svartvita fotografier tjänat och det svartvita är också grundtonen i Kerro Holmbergs poetiska tolkningar./.../Något av myllret och mångfaldens puls råder i målningen "Marknad". Vi får en poetisk omskrivning i bild av denna mångfaldens mötesplats. Färgerna är lite kärvt klangsköna och platsen har skänkts en egen målerisk närvaro. Målningarna har inget insmickrande drag, de för oss med på en hisnande färd ut i samspelet mellan färg, form och motiv.
____________________

Göteborgs Posten/28 oktober 2006 av Mikael Olofsson. Galleri Aveny, Göteborg.

Kerro Holmbergs figurativa måleri är rörigt och formstarkt om vartannat, nej, samtidigt. Kärva färger i en ganska hög skala som på duken fläckvis avlagras och struktureras till ett smutsat prisma som bryter rum och historia - och nutid: som i "Introducerandet av IKEA i Moskva". Ett annat ryskt spår är tungt av kulturhistoria: nästan monokroma och grovt precisa porträtt av kvinnliga konstnärer och författare, Elena Guro, Varvara Stephanova, kanske valfrändskaper. På bordet ligger också Kerro Holmbergs diktsamlingar framme. Skriver hon som hon målar? Nej, men färgerna kan kännas så här:"Hur tröttheten har blåst bort/och satt sig i/trädkronornas rörliga massiv"...
______________________

DNA Diesel New Art 2004

Kategorin Draw vanns av Kerro Holmberg med oljemålningen Mission. I juryn satt Ylva Ogland, Niclas Östlind, Johan Thurfjell och Kristian Russell. Juryns motivering:

"Mission är ett måleri med en framträdande lyrisk karaktär. De rum gestalterna vistas i har en närmast sakral prägel, men den poetiska mångtydigheten har inte bara med motivet att göra. De drömlika scenerna badar i ett ljus där ädelstensliknande färgtoner står mot mörkare partier, tillsammans skänker detta målningarna en sällsam skönhet."

"Mission is a painting with a very developed lyrical quality. The rooms where the people are gathered have a religious character, yet the poetic breadth and depth do not come from the motive alone. The deamlike scenes and the use of light and color also give the painting a unique beauty."

____________________

Göteborgs Posten/ 24 april 2003 av Mikael Olofsson. Galleri Aveny, Göteborg.

Kerro Holmbergs målningar har kvaliteter så uppenbara att alla som överhuvudtaget seriöst har sysslat med måleri måste upptäcka dem. /.../Ni vet: färg och form. Men dessutom: motiv, en åstundan till ett uttryck som har något berättande i sig. Nicolas de Staels halvabstrakta kolorism som styr mot Kitajs litterära och kulturhistoriska berättarlust./.../Som i Byk: lakanen och textilierna som hänger på tork, färgplanen som de bildar, de vertikala gliporna mellan dem, kvinnan som skymtar (i vilket land befinner vi oss?). Eller torgkänslan i Expo och Ryssmarknaden i Przemysl, ett mänskligt vimmel av lysande fläckar - och närvarokänslan i detta, som kanske överskrider den som något annat medium ens kan komma i närheten av: javisst ja, så kan det kännas att leva. Den sinnesexpansionen. Eller som när man är på resa.
I allt detta kan jag också känna en fläkt av det häftiga måleriet på sjuttiotalet, men kanske inbillar jag mig (Kerro Holmberg är född 1959). För det finns en vildhet här, som visserligen har ingått förening med något mer tuktat, ett tänkande i skikt, i målerisk arkitektur, främmande vare sig för det slitna eller fragmentariska, men inte heller för det klangsköna.
____________________

LänsTidningen 18 november 2003 av Christer B Jarlås. Galleri Remi, Östersund.

På Galleri Remi var det i helgen vernissage för en riktigt spännande utställning. Kerro Holmberg från Stockholm vågar gå lite längre i sitt målande. Det går inte att gå genom utställningen och liksom bara låta blicken svepa över verken.
Nej, här stannar ögat vid varenda målning och som betraktare blir man stående inför dessa så innehållsrika verk. Det är ofta bilder i bilder, det är märkliga företeelser som möts. Visst handlar det om färg, form och motiv på klassiskt vis. Men dessa målningar har en fräschör och ofta något gäckande retsamt i sig som gör dem till lite mer./.../Alla verk innehåller något rumsligt och människor. Flera av verken är riktigt, riktigt bra. En målning döpt till "Försäljningen av dalahästar i Kina" tillhör dem jag blir stående länge inför. Alla dessa dalahästar som skeppas ut över världen i en svensk kulturimperialism och ett uråldrigt kulturland som Kina. Och, ja det går sannerligen att läsa in vad som helst i målningen och bli ironiskt road eller moraliskt upprörd vilket humör man nu befinner sig i.
____________________________

Omkonst 27 december 2002 av Susanna Slöör. Händelser i sällsamma rum

Kerro Holmberg debuterade med sin första diktsamling våren 2002. Även om konstnären noga markerar att ord är ord och bild är bild finns det paralleller. Poesin kräver omtagningar och ett stillastående försjunkande i texten och de bilder som den frammanar. I viss mån liknar det den ström av associationer som framkallas av en målning. Förloppet är inte sekventiellt, en händelse följer inte automatiskt efter en annan, mellan en definierad början och ett definitivt slut. /.../Vissa konstnärer bjuder upp till en koregrafisk dans. De för våra ögon med säker hand från den ena virvlande piruetten till den andra. Andra låter oss nästan drabbas av hallucinationer och driver oss till synes planlöst från det ena momentet till det andra. Någon väljer att dra in oss i ett lugn för att koncentrera blicken på en helhet. Kerro Holmberg lyckas på något märkligt sätt förena dessa ambitioner. Hon fogar samman sina bilder som mosaiker. Mödosamt där varje del stäms av mot en annan. Måleriskt arbetar hon med avskiljda färgytor i en tradition som påminner om äldre måleri, ikonmåleriet eller freskotekniken, som inte utgår från optiska fenomen. Här är det ytverkan och samspelet mellan färgerna och valörerna som kompositionen bygger på. /.../De komplexa ackorden i bilderna är mycket tilltalande men respektingivande svåra att arbeta med. En väg är att låta en tvåklang, ett kontrastpar, stå för den huvudsakliga dynamiken. Mer jordiga toner får tillsammans med spelet mellan ljus och mörker tämja och inrätta de intensiva utspelen. Kerro Holmberg arbetar också med att noga infoga alla färg- och formkomponenter i en rumslig struktur som hjälper till att hålla de hisnande utfallen på plats.
____________________

Svenska Dagbladet 5 februari 2000 av Stig Johansson. Galleri Axlund, Stockholm.

/.../Nu med Kerro Holmberg i en färg som går på djupet, ofta i metaforens, förvandlingens form. Färg är för henne mer än den läckra ytan. Den blir ett medel att tränga igenom tidens och rummets gränser, för att samla intryck, tankar kring människor, möten under de mest skilda betingelser. Vardagsscener från stationer, simhallar blir till sinnestillstånd, reflexioner över då och nu. Det går att läsa in mycket i denna färgglöd - en poesins genomlysning av mångskiktad verklighet. Kerro Holmbergs målningar berör mig.